Ja fy fan. Nu kan man ju lätt tro av rubriken att jag har varit ute och roat mig och att "herregud vilken natt" betyder att jag hade en härligt fylla och massa skratt med massa vänner. I wish! Men så var icke fallet. Ni ser, fröken Sjölin gick faktiskt och la sig kl 22 på lördagkvällen. Eller ja, faktiskt, va väl lite fel att skriva. Låter ju som att det hör till ovanligheten. Ovanligt hade det däremot varit om jag hade varit vaken till efter kl 24. Hade jag inte varit så förbannat trött hade jag åtminstone försökt vara uppe till kl 23. Men det gick bara inte. Klassas jag som en kärring nu?

Hur som haver, kärring eller inte, jag låg iallafall och sussade sött fram tills att jag vaknade vid strax efter fyra på morgonen av att det lät ifrån trappuppgången. Det var stönande läten. Inte sex-stön utan snarare fanvajobbigtalltär-stön. Med tanke på tidigare erfarenheter (vi har haft både pundare och uteliggare i trappuppgången tidigare varav en fyllenisse en gång ställde sig och ryckte i våran dörr kl 5 på morgonen) och att jag var ensam hemma då Joel är i Norge och jobbar blev jag genast på min vakt. (Ok, helt ensam var jag ju inte förstås men Kajsa kändes i det ögonblicket inte direkt som ett stöd.)

Jag tassade ut i köket och stod där ett tag och lyssnade. Tillsaken hör att det är fantastiskt lyhört i hela kåken så man hör minsta lilla fis eller andetag. Vilket i det här fallet inte gynnade mitt hjärta.

Jag hörde honom först längst ner i trappan. Sen hör jag bara hur hans stön och väsande andetag kommer närmare och närmare. Jag hör hur han sakta hasar sig upp för trappan. Mitt hjärta slog fortare och fortare. Sen hör jag att han är precis utan för våran dörr. Mitt hjärta har aldrig slått så fort. Paniken och rädslan växer. Tusen tankar i huvudet. Är det en uteliggare eller pundare igen? Eller en psykopat? Behöver han hjälp eller tänker han mörda mig? Har jag låst dörren? Vad gör jag om han försöker ta sig in? 

Handen på hjärtat så är jag rätt bra på att skrämma upp mig själv och min fantasi kan ju segla iväg rätt bra men just då var jag livrädd och jag ansåg och anser fortfarande att det var befogat. 

Jag står fortfarande som paralyserad i köket, vågade inte röra mig ifall han skulle höra mig. Jag hör fortfarande att han rör sig i trappuppgången. Plötsligt hör jag en jävla duns och hur någon jämrar sig. Jag antog att han ramlade, men visste ju inte säkert va som väntade utanför dörren så jag vågade faktiskt inte gå ut. Istället smög jag tillbaks till sovrummet, hämtade min mobiltelefon och smög vidare in i vardagsrummet.

Jag tvekade först, för tänk om det faktiskt va nån utav grannarna som hade haft en blöt kväll, kommer hemranglandes och ramlar i trappan. Istället för att gå ut och hjälpa personen ifråga står jag och fantiserar om mördare som värsta tönten och ringer snuten. Men better safe than sorry tänkte jag och ringde 112.

Tack gode gud att vi har två ingångar säger jag bara. Jag smög ut via framsidan och vinkade in polisen som kom redan efter 10 minuter.

Jag vet inte vem killen var och jag vet inte hur han har tagit sig in. Han hade visst ramlat så illa i trappan att polisen fick ringa ambulansen som i sin tur fick hämta honom med bår. Han hade visst försökt ta sig upp till tredje våning när han ramlade ner så det va rätt så mycket blod på våran trappavsats, som jag snällt fick gå och torka upp efteråt. Hade ju inte varit så kul för grannen annars att vakna på morgonen och gå ut i en blodig trappuppgång.

Ja herregud. Summa summarum så var det ju inte riktigt så illa som min hjärna ville få det till men jag tycker ändå i efterhand att det va lite otäckt. Även om han säkert var hur harmlös som helst och säkert inte ville något ont så är det själva grejjen att vakna av att någon oinbjuden(?) rör sig vid ditt hem.

Tänk om ingen hade ringt polis eller ambulans och killen hade blivit liggandes där. Enligt snuten hade det varit en rejäl smäll för hela hans huvud och ansikte var nerblodat. Nu vet jag ju inte hur illa det är med han men tänk om. Det hade ju lika gärna kunnat gå illa för honom. 

Nämde jag att jag gärna vill att Joel kommer hem nu? Och flytta. Jag vill faktiskt flytta. Och jag vill gärna veta hur killen tog sig in. Jag var nämligen tvungen att låsa upp för polisen så ytterdörren var faktiskt låst...  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste väl va helt ok när det är jul. Eller?    Idag blir det en sista julshopping i Skövde. (Det är J som är ute i sista minuten, inte jag :)) Efter det blir det lugnt resten av dan. Det är ju som sagt jul! :)      Såg det här klippet på fe...

Haha, häromdagen när jag åkte hem ifrån träningen så hamnade jag mittemot en man på tåget som pratade EXAKT som Lasse Kongo i "Torsk på Tallinn". Hahaha man hörde fan inte ett ord av vad snubben sa! Som grädden på moset hade han ett likadant skägg oc...

Igår va det full rulle hela dagen för min och Joels del. Först var det julbord med J´s familj. Massa god mat, trevligt sällskap, tomtebesök och några rundor bordtennis hanns med. :) Efter julbordet var det bara att kasta sig in till fkp för en överra...

Typ. Uppdaterar bloggen sjukt dåligt märker jag. :) Har hursomhelst varit sjukt effektiv idag. Jag har både hunnit handla mat, pluggat med Pernilla, bakat dumlekakor, kärleksmums och bullar. Som om inte detta va nog har jag även lyckats träna bodypum...

Har grejjat i trädgården HELA dan och inte fan ser det ett piss bättre ut! Haha!Har även hunnit med att åka en mil på inlinesen idag. All min träning har ju gått käpprätt åt helvete sen vi flytta till huset så jag kände att det va dags att ta tag i d...